Luxor 2 Deluxe

Det finns avkopplingsspel och så finns det kolosser - spel så populära, imponerande och beroendeframkallande att de bokstavligen definierar en hel genre. Ett typexempel är det actionfyllda pusseläventyret Luxor, som laddats ned över 40 miljoner gånger och sålde i cirka 500 000 exemplar förra året tack vare sin beroendeframkallande, klotkrossande och egyptiskinspirerade spelidé. Förutsägbart nog får vi nu en lika ambitiös uppföljare: Luxor 2, med 88 nya tjusiga nivåer och 13 extra förmågor, varav mer än en fjärdedel är helt nya. Även om det grundläggande "samla tre klot av samma färg för att få dem att försvinna"-konceptet inte förändrats mycket, gör den fantastiska produktionen och en rad mindre nyheter spelet till en värdig tronföljare. Så här fungerar det. Varje nivå består av en läcker 3D-liknande bakgrund. (Snygga datorgenererade föremål som bägare, väggmålningar, tempel, ruiner och huvudbonader ger djup åt de tvådimensionella formerna och skapar en illusion av volym.) Kedjor av färgade klot slingrar sig ormlikt fram längs olika spår och kommer allt närmare en port/pyramid där de - om de når fram - får dig att förlora ett av dina liv. Om du får slut på liv är din framfart genom spelet över, så gör vad som faller sig naturligt: styr en bevingad skarabé längst ned på skärmen med musen och skjut olikfärgade klot mot den framstormande horden. (Du skjuter genom att vänsterklicka och högerklickar för att byta ut din aktuella ammunition mot nästa slumpmässigt genererade klot - som förhoppningsvis har en mer lämplig färg.) Matcha tre eller fler klot av samma färg och pang: kloten exploderar i en skur av färgglada gnistor, vilket ökar din poäng och kan ge dig chansen att fånga extra förmågor. Tänk dig färgmoln som gör att flera klot får samma färg. Dolkar du kan skjuta för att förstöra klot. Explosiva eldklotsattacker. Glöm inte heller bonusföremål som saktar ned eller vänder riktning på framryckande klotkedjor. Eller för den delen skorpioner som kryper fram och förstör allt i sin väg eller blixtar som far fram i en rak linje och skär igenom de framrusande kloten. Tyvärr finns det inga negativa extra förmågor, vilket berövar spelet en annars vanligt förekommande utmaning. Alla luckor i klotkedjorna som du lyckas skapa sluts omedelbart om kloten på ömse sidor om luckan har samma färg. Då dras de snabbt mot varandra, vilket skapar möjlighet till gigantiska kombinationer. Om du rensar alla kloten fylls en framstegsmätare på skärmen ytterligare, så att du kan komma vidare på en vacker återgiven "tygkarta" som ser ut som den typ av bakgrund som används i krigsspel med miniatyrfigurer av plast. Även om spelet går snabbt, framför allt under de senare nivåerna, blir det aldrig frustrerande svårt. Spelets perfekt satta tempo utnyttjar olika balanserande effekter. Ju närmare du kommer att förlora, desto fler (och bättre) extra förmågor tilldelas du, och desto fler klot dyker upp av de färger du behöver. Detta gör att du ständigt känner lusten att fortsätta i de juvel- eller hieroglyfprydda omgivningarna, om inte annat för att upptäcka vilka överraskningar som väntar. Nivåerna kan ta en del tid, och en del innehåller en till synes ändlös rad snabbt framryckande kedjor. Men det finns alltid anledningar att fortsätta, till exempel arkadliknande bonusnivåer som återfinns mellan de olika delarna av kartan (tänk dig Galaga, men med en knivskjutande skarabé) eller möjligheten att samla in märken som du får för olika bedrifter, till exempel att klara en nivå utan att förlora ett liv. Skatter (juveler, ringar, ankh-stämplade mynt som ger extraliv) regnar också från himlen när du klarar en nivå, så du kan alltid komma tillbaka när du klarat en runda för att försöka få högre poäng. Graderna varierar från dräng till farao och utdelas efter hur du har skött dig. Spelet är lämpligt både för 15-minuterspauser och längre spelpass. De största fördelarna är den briljanta nivådesignen samt det fantastiska ljudet och specialeffekterna. Regndropparna samlas i pölar och guldet glittrar medan ett ljudspår av filmklass ramar in dina frenetiska försök att stoppa kloten som rullar fram under broar, genom tunnlar samt dyker upp på och försvinner från skärmen. Perspektivet är också viktigt. Kloten visas i skala så att de ser ut att vara på lämpligt avstånd eller i lämplig vinkel, vilket gör sökandet svårare än vanligt. (Förutsatt att du kan gissa vilken väg kloten kommer att ta över huvud taget.) Kort sagt finns här inte särskilt många revolutionerande nyheter - men det kommer du knappast att märka eller bry dig om. Tekniskt sett har inte något av de fyra spellägena (inklusive Äventyr, Övning, det ändlösa Överlevnad och det dolda och svårbemästrade Horus utmaning) särskilt mycket handling eller överraskningar att skryta med. Spelfunktioner som rikoschetterande väggar, flera kanoner och mål som går att förstöra, som återfinns i en del konkurrenter, har också utelämnats. Trots detta har Luxor 2 konstruerats efter en enkel princip: Om det inte är trasigt ska du inte laga det. Och det har vi inget emot. Att ta beprövade spelfunktioner och beprövad grafik och putsa till dem ytterligare är ju vad en uppföljare går ut på ... Mer av vad du gillade i originalspelet och mindre av vad du inte tyckte om.
Spelrecensionen presenteras av Gamezebo. Copyright © 2009 Gamezebo. Alla rättigheter förbehållna.
|